Idag bar det av till hundutställning på Ryda här i Borås med Pixie och Hollie, även Fabian var med. Hollie är en riktig slyngel och väldigt busig så henne var jag där med mest för träningen skull inför världsutställningen i Stockholm nästa vecka. Det var totalt 19 amstaffar anmälda varav bara 5 tikar och jag hade ju 2 så oddsen var ju ganska bra att vinna cert (om nu domaren skulle gilla mina hundar). Först ut var Hollie, jag var riktigt nervös för hon är verkligen som en studsboll och pussgurka. Så det första hon gör är att pussa domare såklart (domaren var en äldre herre från USA). Sen så vill hon inte springa med mig i ringen utan helst galoppera och studsa fram (åhhh vad pinsamt ). Hon stod relativt bra framför domaren sen, och det bästa av allt - domaren tyckte om henne, så hon fick CK och gick vidare till bästa tik.

Fabian har äntligen fått träffa två nya kompisar. I torsdags fick han träffa Milou som är tre dagar yngre än honom (tyvärr tog jag inget kort) och idag så kom Felicia på besök med mamma Emelie. Felicia är nästan 4 veckor äldre än Fabian och det syntes att hon var äldre.

 

Imorse så hade jag tid på vårdcentralen för att komma till en läkare som skulle utreda mitt höga blodtryck (som för övrigt ligger helt normalt nu). Jag hade fått en tid av en distriktssköterska som lovade att just denna läkare var jätte bra. Förra veckan fick jag meddelande att dom var tvungna att ändra tiden till klockan 8 idag till en ”doktor leg läkare”. Jaha tänkte ja, coolt namn på en läkare….

Min mamma kom imorse för att passa Fabian, och naturligtvis så glömde jag pumpa ut mjölk eftersom jag var tvungen att städa upp efter en viss hund som ”råkat” bajsa på vår matta i natt…så jag glömde helt sonika av att pumpa ut mjölk.

Väl på vårdcentralen, så var ”doktor leg läkare” försenad i 15 minuter (jag var hans första patient). ”Doktor leg läkare” visade sig vara en stafettläkare av utländsk härkomst. Han ville göra EKG på mig samt ta blodtrycket. Han frågade inte alls ur jag mådde eller något annat, utan jag fick själv påpeka detta. En undersköterska gjorde EKG på mig och sen fick jag vänta i 45 minuter (!) på läkaren igen. Han kollade på EKGt och först tyckte han att det såg konstigt ut men helt plötsligt tyckte han att det var normalt… (ursäkta, kan han inte utläsa ett EKG?). Efter detta ville han att jag skulle äta vattendrivande medicin (vilket inte är bra för ammande kvinnor då mjölkproduktionen minskar), ok tänkte jag.

Tyvärr hade jag filmen ”Catch me if you can” i huvudet. (Filmen handlar om en kille som lyckas lura alla att tro att han är läkare, pilot och advokat). Tänk om min läkare saknar legitimation eftersom jag aldrig fick se hans namn eller vilken titel han hade. Hemsk tanke, det kändes nämligen som han inte visste vad man gjorde vid min diagnos. Efter detta fick jag lämna prover, och så fick jag äntligen åka hem 1 timma och 40 minuter senare och inte alls klokare….

Ska man känna sig såhär besviken efter en svensk läkarundersökning i dagens Sverige???

Väl hemma igen så var såklart Fabian jätte hungrig och mamma hade fått trösta honom så gott det gick. Jag min nöt hade ju glömt pumpa ut mjölk till honom, men jag hade ju inte räknat med att läkarbesöket skulle ta så tid.

I år var det en vanlig svensk midsommar, dvs regn 14 grader varmt och solen visade sig ibland . Vi började dagen med lunch hos min mormor och morfar. Efter lunchen fixade vi hemma. Jag bakade bland annat en jordgubbstårta! På kvällen kom min syster och hennes kille Jonas, vi grillade och åt massa gott och såklart min goda tårta. Fabian hade ont i magen (tror vi) och skrek en del, vi får hoppas det går över snart. Här är några bilder från gårdagen

Idag fick vi äntligen vår ergonomiska bärsele från Beco baby carrier! Selen går att använda från nyfödd bebis till ett barn som väger 25 kg (fast så länge kommer jag nog inte bära honom...) Självklart testade vi den med det samma och Fabian tycktes gilla den, så när vi åkte till affären och handlade tänkte jag att jag kunde ha den på mig och bära honom, väldigt smart så slipper man ha med bilbarnstolen inne i affären. Det första Fabian gör är att vrålskrika när vi kommer in i affären, skitarg var han verkligen! Lite pinsamt då man fick allas blickar, åhh vad gör man, fick nästan lite panik.... tänk om han hatar att bli buren i denna bärsele eller vad är fel.... jag gick fort ut i bilen och börjar amma honom. Han blev väldigt nöjd. Åhh vad skönt det vara bara det som var felet. När jag ammat klart så gick vi in i affären igen med bärselen på och han somnar som en stock. Hoppas att han fortsätter att gillar att bli buren, jag tyckte det kände väldigt bra i alla fall! Här kommer två bilder på oss med Fabians coola bärsele (lägg märke till mönstret ).