Tack för alla värmande kommentarer i föregående inlägg. Ni är underbara!

Dagen startade med ett tråkigt telefonsamtal. Mamma ringde för att berätta min mormor hade somnat in tidigt på morgonen. Jag märkte redan igår när vi besökte mormor att hon hade förändrats mycket till det sämre. Hon reagerade inte så mycket på att vi var där, trots att Fabian stökade i bakgrunden. Fabian sa flera gånger "Hej mormor" och så klappade han henne på kinden. Knappt någon reaktion. Men det är ju inte så konstigt, eftersom hon hade varit utan vatten och mat i en vecka pga förlamning i strupen.

Samtalet från mamma var väldigt ledsamt, men samtidigt skönt att mormor fått somna in. Jag åkte ut till boendet efter jag lämnat Fabian på dagis, där jag mötte mamma, min syster och en mycket ledsen morfar. Gud vad det gjorde ont i mitt hjärta när jag såg morfars sorg. Vi satt inne hos mormor en stund och hade ett litet avsked. Sedan var jag tvugen att åka då jag sedan tidigare varit inbokad till ett mycket spännande besök. Detta besök kändes inte så spännande till en början pga sorgen, men blev väldigt bra i slutändan ändå.

Ni kanske undrar vad jag skulle göra idag? Jo jag och Jonah skulle ner till Göteborg och besöka Emma Ultraljudsklinik, för att kika på bebisen och få reda på könet. Vi tog ju reda på könet när vi väntade Fabian och det kändes väldigt bra och bara positivt för oss. Därför ville vi kolla denna gången också. Vi kommer att hålla resultatet hemligt till födseln ;) Bebisen mådde bra och allt såg fint ut på ultraljudet. Kliniken hade bra utrustning och vi fick se hela ultraljudet på en stor 42" bildskärm, vilket gav bra och tydliga bilder på bebisen. Vi fick många bilder på en CD-skiva, och här följer några (det som ser ut som "bubblor" är navelsträngen och bebisen verkar ha tummen i munnen - precis som sin storebror).

När jag gick upp i morse tyckte jag att det verkade konstigt. På väg in i duschen upptäckte jag att lampan inte fungerade och bergvärmepumpen stod och blinkade och indikerade ett fel. Jag ropade på Jonah som flög upp ur sängen.  Först trodde vi att en propp hade gått, men det verkade det inte ha gjort. Sedan upptäckte vi att både frysen och kylen var stendöda. Jonah ringde till vår snickare som har huvudansvaret, eftersom vi inte hade numret till vår elektriker i huvudet. Sedan var det bara att duscha snabbt i mörkret och fundera på vad som hade hänt.

När vi gick och la oss igår tyckte vi nämligen att det luktade bränt, fick värsta nojjan precis innan jag satte mig i bilen på väg ner till jobbet. Tänk om det är elfel och hundarna brinner inne i huset....Väl på jobbet skulle jag börja kopiera upp massa papper, eftersom vi skulle göra utskick till våra kunder. Men vad tror ni, jooo färgkopiatorn/kopieringsmaskinen gick sönder och bara massa konstiga färger kom ut. Det var bara att ringa till supporten och beställa tid så dom kunde reparera den. Vi som ville bli klara med utskicket idag på förmiddagen, attans. jag hann iallafall göra andra viktiga saker på morgonen men jag var ju tvungen att sluta vid lunch då vi skulle ner till Göteborg på eftermiddagen. Snabbt ut med hundarna på lunchen, slänga i sig lunchen och sedan hämta Jonah på hans jobb.

Angående elen hemma, så kom elektriken på förmiddagen. Det hade brunnit i en ledning pga förra ägaren hade slarvat när han bytt en propp. Det var därför vi hade känt att det luktade bränt igår kväll. Som skönt är fixade elektriken det med det samma. Men hua, tänk om det börjat brinna i hela huset pga förra ägarens slarv...

Puh, äntligen var vi på väg till Göteborg och Barnmorskegruppen . Om ni känner familjen Carneskog rätt så var vi såklart väldigt mycket i tid. Jag hatar att komma sent, så vi fick vänta ett bra tag i väntrummet (ca 20 min) tills det var dags för själva undersökningen och få reda på bebisens kön! Jonah hade med sig videokameran och barnmorskan fixade bilder på CD skiva samt ett litet videoklipp. Bebisen var ju såpass stor nu så denna gången såg man inte hela bebisen på en gång. Sen så berättade barnmorskan könet, varken jag eller Jonah såg vilket kön det var....tur att hon såg! Vilken lycka, jag blev helt rörd och fick massa tårar i ögonen. Vad vi längtar ännu mer nu!!

Efter ultraljudet åkte vi till Backaplan för att kika i två babybutiker, Happyland och Babyproffsen. Vi köpte inget denna gången, men visst fanns det massvis med fina saker. Självklart åkte vi till Huveröds hundbutik också, och köpte lite godis och leksaker till hundarna. Därefter åkte vi hem igen till hundarna och snickarna.
 

Åhh om mindre än 24 timmar så vet vi vem som döljer sig i min mage. Ska bli väldigt kul, vi längtar så. Jag såg att ni frågade om ni också kommer få veta, men jag är lite elak för ni kommer nog hållas på sträckbänken. Våra närmaste kommer att få veta, så futtig är jag. Men vem vet - jag kanske ångrar mig efter ultraljudet, om ni kikar in imorgon så får ni svaret om jag ångrat mig eller inte.

 

 

Idag publicerade Borås Tidning artikel om könsultraljud som vi fick förfrågan av att medverka i. Efter att ha läst artikeln känns det bra att vi tackade nej. Här kan ni läsa artikeln. Nu räknar vi dagarna, för på onsdag är det dags att äntligen få se vår efterlängtade bebis igen, ska ju såklart bli extra spännande att få reda på könet också .

Magen fortsätter att växa och dessvärre har jag fått så jäkla ont i ryggen. Men som tur är har jag min vetekudde och den är susen! Föresten vill jag också passa på att tacka för alla kommentarer jag fick i förra inlägget om statistiknörden, jag blir så glad  .

 

På mindre än fem minuter blev jag väldigt paff av två anledningar...

Förvånad 1
Telefonen ringer ca 17.10. Jag tar för givet att det är Jonah som ringer då han slutat jobbet och brukar fråga om vi ska ut med hundarna när han kommer hem. Men istället är det en journalist från Borås Tidning som ringer. Journalisten ska skriva ett repotage om könsUL och har fått reda på att jag och Jonah ska göra detta. Och undrar om vi vill medverka. Vi har inte tagit ställning till detta i dagsläget (kl 18.30) Hur skulle ni gjort?

Förvånad 2
Kl 17.15 kommer Jonah hem, och hundarna blir jätte glada och springer och möter honom i trädgården. Jag hinner knappt säga hej innan Jonah utropar: Det brinner på baksidan! Och jag utbrister: VAA??? Jonah springer ner på vår baksida och där ser jag tydlig brandrök bakom vårt staket. Jonah tar i och ropar: Vad FAAAN håller ni på med? Några småtjejer har tuttat på gamla löv bakom staketet och håller på att skita på sig när Jonah överraskad dom och dom ber så hemskt mycket om ursäkt... Men tänk om vi inte sett detta då kunde det kanske slutat riktigt illa. Så snälla föräldrar håll koll på era barn!

Så visst händer det grejer här i Brämhult