Denna post är lösenordsskyddad. Nytt lösenord from 7 augusti.
Vänligen fyll i lösenordet..
Skicka

Klockan 18.40 kommer vi in på förlossningen och jag kommer direkt in till ett förlossningsrum då jag har så kraftiga värkar. Jag är öppen 5 cm och 10 minuter senare har det ökat till 8 cm. Ganska snart där efter är jag öppen 10 cm och jag får krystvärkar. På 45 minuter är han ute, vår efterlängtade son! Han föddes den 10 mars, och är 46 cm lång och vägde 2700 g. Alltså en väldigt liten bebis. Jag stannade över på BB under natten, och efter lunch fick jag åka hem. Så just nu njuter vi av bebis hemma.

När jag och Jonah skulle gå och lägga oss på kvällen 27 maj, var jag supersvullen på fötter och ben samt att magen hängde över mer än vanligt. Jonah ville självklart dokumentera detta så han fotade med sin mobilkamera. Bilderna blev lite väl mörka men jag tyckte det var kul att få se (jag såg inte alls detta själv), men jag kände fötternas smärta däremot. Vi hade dessutom precis packat BB-väskan (hade dragit på det in i det sista), både kläder kamera och videokamera var nu packat.


Denna kväll hade jag svårt att somna, då jag hade känningar i nedre magen. Jag sprang konstant på toaletten och fick ut en liten liten droppe varje gång, men på toa var jag ju tvungen att gå då det kändes som jag skulle kissa på mig varje gång. Jag vaknade klockan fem att jag hade en mensliknande smärta i magen och det gjorde skitont. Efter att smärtan kom tillbaka ca vart 10 minut var jag bara tvungen att väcka Jonah och berätta att jag eventuellt hade fått värkar! Jonah flög upp ur sängen och frågade om vi skulle åka in till  förlossningen, men jag sa lugnt till honom att mina värkar kom inte så ofta och jag skulle vänta och ligga och vila ett bra tag till.

Jonah gick upp vid 7 tiden och jag som verkligen inte kunde sova gick också upp och fick i mig lite frukost bestående av yoghurt och en halv macka. Sen kom jag på att idag har jag minsann inte tid att åka in på någon förlossning, inte än i alla fall. Jag skulle ju till veterinären med Pixie (rabiesvaccination som hon var tvungen att få innan den gick ut 1 juni), samt att våra dragdörrar från Elfa skulle komma runt lunch. Jonah åkte till jobbet, och jag bloggade lite snabbt att jag hade fått värkar. Sen så gick jag av och ann här hemma mellan värkarna som kom mellan 7-10 minuter och varade i ca 30 sekunder.

Klockan kvart i tio åkte vi till veterinären som ligger ca 5 minuter från oss. Jag hade som tur inga värkar under bilkörningen…. Fick lite värkar när jag parkerade bilen och väntade att gå in tills dom var över. Veterinären och en assisten gav Pixie sprutan medan jag satt och flåsade bredvid. Åkte hem och värkarna fortsatt. Ringde till min mamma som var på jobbet och förvarnade att hon skulle ta hand om hundarna. Sedan ringde jag Jonah och sa att han var tvungen att komma hem, han som var på lunch slängde i sig maten och var hemma på 10 minuter.

Jonah rastade hundarna och sen så ringde han och kollade om dragdörrarna kunde komma snart. Dom var här på 10 minuter som tur var. Medan dörrarna kom ringde jag förlossningen och frågade om vi fick komma in.

Väl inne på förlossningen (kl 13.36) möttes vi av en barnmorska (Annika) som tog emot oss inne på ett rum. Hon satte på mig en CTG-apparat som skulle mäta värkarnas styrka och registrera barnets hjärtverksamhet. Jag var väldigt nervös att jag kommit in för tidigt och skulle bli hemskickad. Efter en halvtimma kom barnmorskan in igen och berättade att hon noterat att jag hade kraftiga värkar och att jag skulle bli inlagd.

Barnmorskan skulle precis avsluta sitt pass så vi fick en ny barnmorska (Alexandra). Först tog hon mitt blodtryck som visade sig vara väldigt högt (200/120), så därför tog dom en del prover på mig för att se så jag inte hade havandeskapsförgiftning. Därefter följde barnmorskan  med oss till förlossningsrummet och ville kolla hur mycket jag var öppen samt ta hål på fosterhinnan och sätta en grej på bebisens huvud så dom kunde mäta hjärtverksamheten under själva förlossningen. Jag var öppen 4 cm, och därför tyckte barnmorskan det var dags för att sätta EDA på mig (jag hade valt detta som smärtlindring). Dom satte därför in en platskateter i min vänstra hand och gav först vätska och sedan värkstimulerande dropp.

Narkosläkaren (en tysk)  kom och skulle sätta epiduralkateter på mig, tyvärr gick det sådär och han försökte i en halvtimma att få in  katetern i min rygg. Jag satt och stortjöt i Jonahs armar (jag satt böjd på sängen och hängde på Jonas axlar med mina armar). Väl när han fått in katetern i ryggen så fick jag smärtlindringen efter ca 30 minuter. Dock så verkade det inte ta så bra i högersida där jag fortfarande kände smärta vid värkarna.


Proverna som dom tog tidigare var helt normala som tur var. Nu var det dags för ytterligare en barnmorska (Elisabeth, som blev  ansvarig för förlossningen). Sakta med säkert öppnades jag mer, klockan 22 var jag öppen 8 cm berättade Elisabeth, så jag trodde att bebisen skulle hinna födas den 28 maj (6 månader efter min trettio årsdag). Men jag fick frossa och feber istället. Så därför stack dom mig i högerhanden och gav mig antibiotika intravenöst. Nu hade jag 3 stick, ett i armen och i båda händerna. Det sved väldigt tyckte jag gnällandes, därför kunde jag minsann inte hålla lustgasmasken själv utan Jonah var tvungen att hålla den under värkarna. Jag ropade bara mask så höll Jonah så bra! Jag skrek nog ganska bra vid varje värk, eftersom jag var ganska torr i halsen sen…


Klockan 00.05 började jag få krystvärkar, och då tog jag i för kung och fosterland. I början gick det väldigt bra, Jonah fick se huvudet och oj vad mycket hår bebisen hade. Och mörkt dessutom, hmmm ingen av oss är mörkhåriga egentligen (Jonah funderade såklart lite haha). I slutet av krystvärkarna så var jag helt slut. Barnmorskan och undersköterskan  sa till Jonah att nu fejkar hon. Och han började andas med mig och pigga upp mig att nu måste jag verkligen ta i. Jag fick lite kraft till och vips som landade det en liten bebis på min mage, klockan var då 00.34 den 29 maj 2008. Jag var helt slut och kunde knappt fatta vad som hänt. Efter ca 5 minuter fick jag en sista värk (moderkakan ville ut) och så kom den ut helt utan anmärkningar.


Jonah hade stått med videokamera under hela sista halvtimman så han fick med det mesta, samtidigt som han fotade vårt lilla underverk. Efter detta ville dom ta nya prover på mig, mitt blodtryck var fortfarande väldigt högt så jag fick ytterligare en nål i mig, denna gång i höger arm. Samtidigt så skulle jag sys några stygn och tvättas rent (där nere). Ajjj vad det sved och jag var inte alls glad. Samtidigt som man ville glädjas åt den lille. Både jag och Jonah var överlyckliga och kunde inte slita ögonen ifrån vår underbara son.


Fabian som vi kommer kalla honom var väldigt fin när han föddes, Huvudet var en aning toppigt men huden var fint rosa och inget fosterfett någonstans. Efter han har fått smaka på bröstet vägdes och mättes han. Han var 49 cm lång och vägde 3250 gram, perfekt! Efter någon timma fick jag äntligen duscha, jag fick gå till duschen som låg en bit bort. Jag hade vissa problem att gå kan man säga. Det kändes som jag hade bajsat på mig samtidigt som det ömmade som bara den. Efter duschen fick vi lite fika och vi fortsatte mysa ihop. Sedan var det dags att åka till BB. Jonah fick tyvärr inte plats denna natt, så jag och Fabian fick vila ihop själva.

Äntligen fick jag en permission från BB. Jag är väldigt uttråkad av att bara ligga och stirra i taket och kolla på en lampa. Har även suttit och kikat ut på en tillbyggnad av sjukhuset och det fina vädret. Visst låter det kul? Tur att jag har Fabian brevid mig som jag mer än gärna ligger och beundrar i flera timmar. Mitt blodtryck vill inte ge sig men enligt medicinläkarna tar det lång tid innan det kan gå ner till normalt resultat. Min huvudvärk har iallafall släppt, vilket är underbart. Imorgon klockan 9 ska jag befinna mig på BB igen, ska ligga där hela dan så dom kan mäta blodtrycket så får vi se vad som händer sen. Hoppas trycket är bättre, så jag blir utskriven.

Jag håller på att skriva en förlossningsberättelse, som snart kommer i bloggen. Kommer även göra ett fotoalbum över den dagen. jag vill även passa på att tacka för alla gratulationer vi har fått via bloggen och SMS. Tyvärr har jag inte hunnnit att svara alla så jag gör det här, Tusen tack!

Eftersom Mia ligger på sjukan fortfarande, så kidnappar jag hennes blogg igen. Jag vill bara meddela att hon mår finfint, förutom att blodtrycket inte vill ge med sig. Förhoppningsvis så kommer det att bli bättre snart, så att jag kan få hem min härliga familj!

Fabian mår finfint. Maken till snällt barn har jag aldrig varit med om.  Om man bortser från att han fyller blöjan med diverse hemskheter var femte minut så ligger han bara och sover och tittar sig omkring. Enda gången han gnäller lite är när man byter blöjor på honom. Han gillar väl att det är varmt och gott i blöjan. Som tur är så fyller han upp den rätt snabbt igen.. :)

Här kommer en alldeles färsk bild på den lille.