Vår underbara vetrinär ringde precis. Hon undrade hur det var med Pixie. Hur underbart är inte det, en vetrinär som bryr sig! Hon hade pratat med vårt försäkringsbolag om hur dom skulle ställa sig för en ev avlivning. Hon hade även tänkt på Pixie dom senaste dagarna och läst igenom jornalen ett antal gånger, och hon känner nog det som jag fasade för.... hon tyckte inte Pixie skulle behöva lida mer. Nu har jag gråtit ett tag och ska försöka ta mig samman. Vi får nog ta ett beslut i helgen.....